Idag lördag har jag
1. Facebookat i tre timmar och blivit irriterad på alla som inte är med i nätverket Sweden eftersom det betyder att jag inte kan titta på deras profiler
2. Facebookat ytterligare fyra timmar och blivit ännu mer irriterad på alla som är med i nätverket Sweden men som ändå inte har åtkomliga profiler på grund av nån slags paranoid och folkskygg inställning de har gjort på sitt konto
3. Ätit pizza.
Fortsätter det så här lutar det åt att fira trettioårsdagen som totalpassiviserad, bukfet stalker med communityvärldens största applikationssamling. Seså släpp in mig på profilen nu.
lördag 12 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ah, det där med facebook har jag iofs också funderat på. alltså jag har låst vissa grejer som bara kompisar får se, men att gå så långt som till att låsa hela profilen har jag inte gjort. tror jag. [facebook får mig att känna mig datoroteknisk även fast jag hållit på med såna här tingestar sen jag var 16.] eftersom jag är så nyfiken när jag hittar folk som jag misstänker att jag känner så är det ju en nackdel när man inte får komma in på deras profil. :P
för övrigt börjar jag känna mig som en stalker på din blog nu, så jag kanske skulle hitta på nåt annat, haha.
Nej skriv katten! För katten. Du är inte alls nån stalker. Däremot är du snart tretti, som jag! Snyft gråt.
ok då. :) det jag funderar på är var alla andra 79or tagit vägen? vi lär väl knappast vara de enda som krisar. eller så är de så vänliga och låter 78orna krisa färdigt först, haha. äh. inte jag. ;)
Skicka en kommentar