Idag är det 366 dagar kvar tills jag fyller 30 år. 366 dagar betyder ett år exakt. Skottår för att vara ännu mer exakt. Den med slutledningskunskaper förstår då att jag därmed blir 29 år idag, den nionde januari år 2008. Detta faktum har - trots att jag, som uttrycket lyder, "umgåtts med tanken" många sömnlösa vargtimmar redan - under dagen kontinuerligt slagit mig i ansiktet som vore det en argsint sköterska på ett misskött vårdboende för dementa. Disch smash disch.
Ja, jag fyller 29 idag, och the final countdown mot 30 har i och med detta börjat. Behöver jag säga att min förestående 30-årsdag fyller mig med grov, grov ångest? Behöver jag säga att jag från och med nu kommer att dra varje andetag ansträngt och långsamt, både för att tyngden på mina axlar är så påtaglig men också för att liksom hejda tiden ett slag innan den sveper med mig i sin unkna dödspust och slungar ut mig i den lägre medelålderns grå öken där jag är dömd att försmäkta utan slackermentalitet, klubbkidambitioner och en endaste hemlig förhoppning om att utses till ungt geni av låt säga, Horace Engdahl?
Neanderthalarna, dessa lyckliga stenålderspuckon, lär i allmänhet ha dött av ålderdom när de nådde 30-årsstrecket. Det var nog lika bra.
Efter (alltför) moget övervägande har jag ändå bestämt mig för att våga möta mina demoner och jag gör det precis som alla andra krisande mobboffer gör nuförtin: i bloggform. Denna blogg, detta halvdant formgivna webbformulär, skall utgöra den formella nedräkningen till min 30-årsdag den 9 januari 2009. Ledord för bloggen TRETTIOÅRSKRIS kommer att vara laddade begrepp som Kris, Döden, Online. Varje dag ska räknas, varje dag ska tas tillvara under detta mitt livs sista år som tjugonånting.
Och med detta sagt förklarar jag härmed detta apokalyptiska år inlett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hej!
hittade hit från marie på facebook och känner verkligen igen mig. jag råkar ha några dagar fler kvar, men det började kännas jobbigt redan i höstas [om inte tidigare, haha]. snart är man inte längre tjugonånting utan trettionånting, bah. jaja.
//celina
Hej katten, ja det är förjävligt alltsammans. Egentligen är vi väl för gamla för att blogga också men va tusan, vi kanske kan tillföra nätkulturen något väsentligt med all vår livserfarenhet.
Men herregud, nu får jag verkligen panik, för jag är ju ÄNNU ÄLDRE!
8-/
för gammal för att blogga, haha. ja, kanske. har hållit på med det här i nästan tio år och bara att tänka på det får mig att känna mig gammal, uff. som om jag behövde hjälp med det menar jag.
nånting tillför väl vi gamlingar den så kallade blogosfären med all vår mognad och livserfarenhet. ;)
Skicka en kommentar